Hjärnspöken

Jag hatar gamla minnen som påminner en hela tiden. dom påminner om personer som jag inte vill ska finnas, jag får en klump i magen varje gång jag ser det namnet, en bild eller bara hör någon tala om dom. Jag ska inte bry mig, jag ska inte bry mig, JAG SKA INTE BRY MIG. Amanda det hände för länge sen och det är gammalt nu, skit i det du gör bara dig själv illa.

Men jag kan inte, dom hemsöker mig, i drömmar och i tankarna.

Jag vet att dom inte är betydelsfulla och små människor i den här stora världen. 

Jag måste få bort det här ur huvudet, jag vet bara inte hur. Hade jag fått svar på alla mina frågor, Ärliga svar så hade det kanske varit lättare. Men det är bara två olika historier från alla håll, vem ska jag tro på? Kan man inte bara vara ärlig, jag vet sanningen. Jag vet, men eftersom jag inte får den bekräftad så undrar jag fortfarande. Jag undrar och även fast det är så länge sen så kommer jag inte kunna gå vidare. Snälla hjälp mig, jag äter upp mig själv innefrån. 

Jag visar inte känslor utåt, jag är alltid glad för jag vet att det finns dom som här det värre. Men jag tror inte det är någon som vet hur jag verkligen mår på insidan, det där som jag går med varje dag och inte säger. Ingen vet, för jag vill inte tynga andra med mina problem.

Men snart vet jag inte vad jag gör, det måste försvinna.

Sanningen kanske är värre och gör ondare, men jag vill höra den ändå!